Tre nycklar stoppade stöld

En bank ledd av tolv kvinnor där pengarna förvarades i en kassakista låst med tre olika nycklar så att inte männen skulle ta pengarna att köpa sprit för. Postkodlotteriets vd Eva Struving har imponerats av skillnaden stödet från lottköparnas pengar gjorde på landsbygden i Vietnam.

Eva Struving har arbetat med Svenska Postkodlotteriet ända sedan starten. Först som styrelsemedlem och sedan några år som en av två vd:ar. Hon imponeras ofta av den skillnad som lottköparnas insamlade pengar gör i Sverige och världen.

Det finns stolthet över de dryga elva miljarderna kronor som kunderna hittills bidragit med till ideella organisationer, tack vare den närmare miljon lotter de prenumererar på.

– Det är pengar som behövs i en värld som är långt ifrån rättvis. Många av de organisationer som får stöd försöker stötta utsatta att ta framtiden i egna händer – att få det lite bättre. 

Några fina exempel

Det finns rader av exempel. Skolorna i Libanon där de libanesiska barnen får undervisning på förmiddagarna, för att på eftermiddagen lämna plats i skolbänkarna till syriska flyktingbarn. Eller banken i mellersta Vietnam, väster om staden Hué, där landet är som smalast och där väldigt få träffat européer.

En av Postkodlotteriets förmånstagare, Plan, stöttade de fattiga kvinnorna i en by att starta en egen bank. Kapitaltillskott till banken samlades in i ett durkslag som skickades runt bland de tolv kvinnorna. Och när någon behövde låna pengar röstades det vem som skulle få låna medel att kanske köpa en get eller ett stycke tyg.

Dessutom fungerade banken också socialt. Hade någon av byinvånarna råkat illa ut kunde banken rösta om ett stöd – pengar som inte behövde betalas tillbaka. Pengarna förvarades i ett tungt kassaskrin som låstes med tre nycklar – innehavda av tre olika kvinnor i byn. Detta för att männen inte skulle tvinga sin egen fru att öppna banken när de blev sugna på alkohol.

– Det resulterade i ett härligt entreprenörskap. Plötsligt köptes det fler kor, höns, getter och tygstycken, invånarna fick det bättre, minns hon. 

Men även vid oväntade katastrofer får de ideella organisationerna ofta extra medel för att kunna stötta utsatta. Flyktingkrisen 2015 och jordbävningen i Haiti är bara två exempel.

Evas historia

Eva Struving var välgörenhetschef på Postkodlotteriet i Nederländerna när den svenske TV‑profilen Gert Eklund 2001 hörde av sig och ville sälja sin succé i svenska TV4 – Bingolotto. Självklart fanns intresse och Eva Struving, som har en mamma från Stockholm och har tillbringat somrarna hos moster i skånska Everöd, blev snabbt en nyckelfigur i affären, bland annat för att hon kunde svenska.

Bingolotto gick bra men snart började det talas om att dra igång ett Postkodlotteri i Sverige, precis som lotteriet som skördat framgångar i Nederländerna sedan 1985. Till det behövdes ett TV-format och rättigheterna för ”Vem vill bli miljonär” köptes in.

Men utan att ha Bingolotto i bakfickan hade det varit betydligt svårare att starta Postkodmiljonären. TV4 visade från början ett ljumt intresse och lät förstå att de inte hade några lediga tider. Men efter övertalningar och diskussioner erbjöd dåvarande vd:n på TV4, Jan Scherman, tiden mot SvT:s flaggskepp Rapport – fredagar och lördagar 19.30. 

– Enda skälet att TV4 över huvud taget lyssnade på oss var att vi hade Bingolotto. Vi tyckte det var jättedåliga tider som erbjöds, men accepterade och bestämde oss för att göra det bästa tänkbara av situationen, säger Eva Struving. 

Resten är historia.

I dag är hon mer än nöjd med både tiderna och tittarsiffrorna som vecka efter vecka lockar närmare 30 procent av alla som ser TV på fredagar och lördagar. Världen står inför stora utmaningar, där lotteriet samtidigt skapar glädje och gör skillnad. Postkodlotteriet i sig är en möjliggörare. Det är lottköparna som gör bra insatser och förhoppningsvis har kul samtidigt som flera är med och delar på härliga vinster i grannskapen.

– Min dröm är att så många hushåll som möjligt i Sverige ska vara med och samtidigt engagerade i lotteriet. Alla som har en lott kan ju räkna sig som ägare och det är fint att med en och samma gärning göra något bra och erbjudas något kul, sluta Eva Struving.