Barnen som ingen lyssnade på

Barnen ville berätta

Alla barnen var angelägna om att berätta då alla delade upplevelsen av att vuxenvärlden inte har lyssnat på dem, inte frågat dem om våldet och inte gett dem information om vad som händer och sker. ”Nu ska du få höra sanningen”. Så sa flera av barnen. De ville berätta sin historia och få tala till punkt. Det här är barn som är kända hos Socialtjänsten och som alla har bott på olika former av skyddat boende, ibland i flera år, och trots detta säger alla barnen att de inte känner sig lyssnade på. Många av barnen vittnade om att de inte heller fått berätta om sina upplevelser i rättsliga sammanhang och detta var något många barn tyckte var orättvist.

Våldet präglar dagar och nätter

Barnen berättade om hur våldet präglar deras liv och hur de aldrig kan ta en paus från våldet. De berättade om hur de lyssnar bakom dörrar, försöker skydda mamma och syskon, packar väskan i smyg för att hela tiden vara redo att fly. Hur de ligger vakna på nätterna för att de inte vågar somna, hur de handgripligen försöker stoppa förövaren när deras mammor blir slagna med följden att de själva blir slagna.

Barnen är stressade och rädda

Att uppleva våld ger allvarliga konsekvenser.

– Detta blev tydligt för mig under intervjuerna när barnen berättade om den rädsla och stress de alltid levde med och hur rädda de var att deras mamma skulle bli dödad. Flera av barnen hade även trott vid några tillfällen att deras mamma verkligen varit död när de hittat henne helt stilla och orörlig, i vissa fall avsvimmad, säger Malin Rekke.

Inget av de intervjuade barnen har fått eget stöd och behandling för de trauma de upplevt trots att forskning visar att minst 25 % av alla barn som bor på skyddade boenden har utvecklat PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

Ett av de intervjuade barnen:

”Jag har inte fått gå i skolan på fyra månader. Ingen hör av sig från skolan längre.”

De saknar skolan och vänner

När ett barn kommer till skyddat boende kan det ha gått fort. Plötsligt var det dags att snabbt rafsa ihop några saker och sedan åka. Ingen vet riktigt vad som kommer att hända framöver. Då blir skolan extra viktig, inte minst behovet av att vara en del i ett sammanhang med jämnåriga och att ha vuxna som håller ett extra öga på en.

Men i intervjuerna visade det sig att flera av barnen inte fått gå i skolan under långa perioder under tiden som de varit på boendet, och de säger alla att de saknar skolan och vänner.

Hur ska det bli bättre för barnen?

Det var tydligt för Bris och Stadsmissionen att barnen på skyddade boenden i mångt och mycket var rättslösa; de fick inte gå i skolan under långa perioder och de fick inte det stöd som barn har rätt till.

I intervjuerna fick barnen berätta om vad de vill ha och behöver på ett skyddat boende. De vill ha möjligheter att leka och ha gemensamma aktiviteter utomhus, de vill ha egna barnmöten, de vill att vuxna lyssnar och informerar, de vill att någon eller några från personalen finns till särskilt för dem och de vill framförallt få gå i skolan och få hjälp med sitt mående.

Det här görs för barnen nu

Under projektets gång har Bris och Stadsmissionen arbetat gemensamt med att barnrättsäkra skyddade boenden genom att kompetensutveckla personalen, inreda utifrån barnens behov, utforma rutiner för att snabbt ge alla barn den hjälp och behandling de har rätt till, utveckla arbetssätt för barnsamtal som det finns evidens kring, utforma stödmaterial och en film till barnen om skyddade boenden, arbeta strategiskt med att fortsätta lyssna in vad barnen säger och utforma verksamheterna vidare samt upparbeta samverkan med behandlingsmottagningar såsom BUP och traumaenheter.

Det pågår och kommer att fortsätta pågå ett målinriktat arbete för barns rätt att vara delaktiga och ha ett inflytande i alla beslut som rör dem.

– Bris stöd till barn utgår alltid från barnets behov och rättigheter. I Bris arbetar vi nära barn för ett anpassat stöd och skydd, och barnet själv är aktiv i att utforma sitt stöd. Just här har vi fokuserat på barns inflytande och delaktighet i utformandet av skyddade boenden där barn bor, för att barnrättssäkra dem, säger Malin Rekke.

Nya boenden med barnrättsperspektiv

Genom projektet startas dessutom nya skyddade boenden i Linköping och Göteborg med barnrättsperspektiv, där barnens röst genomsyrar verksamheten. Sara Liljegren, projektledare på Sveriges Stadsmissioner berättar:

– Våra boenden utgår från varje barn som en egen individ med egna rättigheter och behov. Idag saknas tyvärr möjlighet för socialtjänsten att ge skyddade boenden i uppdrag att stödja barnen. Att ha upplevt våld mot sin förälder innebär att vara våldsutsatt, och barnen behöver då stöd i det. Hos oss möts varje barn av kunniga och professionella vuxna som finns på plats just för dem. Utifrån barnets rättigheter och behov, och tillsammans med barnet, utformar vi individuellt anpassat stöd för att bearbeta våld. Vi arbetar för att barnet ska ha en fungerande skolgång och vardag.

Ett lyckat samarbete

Samverkansprojektet har lett till många konkreta förbättringar för barn i skyddat boende. En nyckel för att lyckas har varit kombinationen av organisationernas specialistkunskaper; Stadsmissionens långa erfarenhet av människor i utsatthet och våldsamma relationer, och Bris kunskaper om barn, trauma och återhämtning.

– Projektet belyser hur mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som i högsta grad drabbar barn. Tack vare barns delaktighet och egna berättelser får vi en värdefull inblick i deras liv och en möjlighet att stärka barns rättigheter under vistelsen på skyddat boende, säger Sara Liljegren.

Läs mer om Sveriges Stadsmissioner

Läs mer om BRIS