Rescue Postkodlotteriet räddar liv på Medelhavet
Sjöräddningssällskapet har nu varit på plats på den lilla grekiska ön Samos i Egeiska havet i cirka två veckor. På den här tiden har besättningarna på Rescue Postkodlotteriet och Rescue Handelsbanken Liv räddat nästan hundra människoliv. Sjöräddningssällskapet använder fem miljoner kronor av stödet från Postkodlotteriet till insatserna i Medelhavet.
Utöver räddningsuppdragen till havs har räddningsbåtarna tagit emot ett stort antal flottar från landsidan och försett människorna ombord med vatten, mat och filtar och sett till de medicinska behoven. Här är ett utdrag av teamets dagboksanteckningar från de första elva dagarna. Samtliga bilder är tagna av Malin Hoelstad/SvD.
Sträck på dig, du som är med i Postkodlotteriet! Det är bland annat tack vare dig som deras insats är möjlig.
Dag 1
Vi har förbluffats över alla flytvästar och rester av flottar och utrustning som ligger överallt, och på de mest otillgängliga platser längs kusterna. De flesta flyktingar bor i enkla tält direkt på asfalten. Många saknar jackor och skor, och blöta kläder hänger på tork överallt. Att döma av människornas berättelser så kommer vi att göra en enormt stor nytta här och ge kommande flyktingar en långt tryggare resa över havet.
Dag 2
Idag har vi gjort en kortare båttur till nordostsidan ön för att se till en flotte som flutit i land under natten.
Dag 3
Dagen började tidigt och kom att bli lång. Vi började klockan 04:00 och åkte landvägen på moppar till de platser på ön där flest flottar driver i land.
Strax efter klockan sju siktade vi den första flotten ute på havet. Vi åkte ner till viken dit de såg ut att vara på väg och kunde en stund senare hjälpa runt 40 genomvåta, frusna och skärrade människor i land. Vi hade med oss vatten, filtar och bubbelplast (för att värma) som vi kunde dela ut och flyktingarna kunde gå in i en liten kyrka för skydd mot kylan. Flotten de hade färdats i över havet, i hög sjö och hårda vindar, var knappt sjöduglig ens som badflotte på en stilla insjö. Hur den lyckades hålla ihop över havet överlastad med folk är en gåta.
Klockan halv tio kom ett nytt larm från grekiska kustbevakningen. Två personer saknades efter att ha fallit ur en flotte. Både Rescue Postkodlotteriet och Rescue Handelsbanken Liv engagerades i sökinsatsen. Även helikopter och grekisk kustbevakning deltog.
Klockan tolv avbröts insatsen när nästa larm kom – en överlastad flotte hade förlist vid de branta klippväggarna på östra Samos, ett område som kallas ”dödens kust”, eftersom så många flottar förliser just här. Vädret var hårt med kulingvindar och hög sjö. Rescue Handelsbanken Liv stannade vid den vassa klippan där nio personer, bland dem tre små barn, klamrade sig fast. Tack vare assistans av ett dykarteam kunde vi få människorna ner från skäret över till vår räddningsflotte som vi sedan drog upp på båten. Alla nio som satt på klippan var ordentligt nedkylda och några hade lättare skador, men alla överlevde.
Rescue Postkodlotteriet fortsatte en bit längre bort där ett fyrtiotal personer låg i vattnet. Vi började med att plocka upp två personer, en pappa och hans son. Det låg människor överallt. De klamrade sig fast vid varandra och i lösa vrakdelar som låg och flöt. Av flotten återstod bara spillror. De hade legat i vattnet i flera timmar. En lokal fiskare med en ribbåt var inne i den trängsta delen av viken och plockade upp folk, som han sedan lastade över till oss. Rescue Postkodlotteriet plockade upp 39 människor ur vattnet under insatsen. Många var svårt medtagna. Två små barn fick hjärt-lungräddning ombord, men överlevde dessvärre inte.
Dag 4
Idag har vi försökt återhämta oss efter gårdagens stora räddningsinsats. Vi är alla djupt gripna av händelsen. Vi har bland annat jobbat med att utrusta båtarna ännu bättre för kommande uppdrag baserat på de erfarenheter vi gjorde igår. Bland annat har vi monterat tamp längs sidorna för att människor i vattnet ska ha något att hålla fast sig i innan vi får upp dem ombord.
En fin sak som hände i eftermiddags var att tre personer som vi räddade igår kom förbi oss på kajen för att tacka oss för hjälpen. I går låg de och kämpade för sina liv, en av killarna hade svåra skärsår i händerna efter att ha försökt klamra sig fast vid de vassa klipporna. Idag stod de där som vilken unga människor som helst, fulla av hopp och framtidstro. De tog oss alla i hand och vi kunde bara önska dem välkomna till Europa och all lycka på den vidare färden. Det värmde gott.
Dag 5
Vi åkte upp till flyktinglägret som ligger uppe på berget ovanför Samos by. Där bor just nu över 800 flyktingar omgärdade av taggtrådsstängsel i väntan på att få sina papper i ordning, mestadels Afghaner, Irakier och Iranier.
För ett par veckor sedan slutade grekiska myndigheter att servera mat i lägret, då det inte finns pengar. Istället är lägret öppet på dagtid för att människor ska kunna gå ner och handla mat i byn. Nöden är stor där uppe, det är mycket trångt och smutsigt och det finns bara två toaletter. Det var tufft att se.
Dag 6
Dagens mest oväntade händelse var när vi fick besök av den här skojaren, som lär har rätt sköna semestervanor. Han brukar hasa upp och lägga sig på en solstol bredvid turisterna på en strand här i närheten. Då sätter lokalbefolkningen upp ett staket runtom honom, så att han ska få lite ”privacy”.
Flera av dem som vi räddade i onsdags har också tittat förbi båtarna och sagt hej och tackat för hjälpen. Det känns väldigt skönt att se att de återhämtat sig. Alla är de väldigt hoppfulla inför sina nya liv i Europa.
Flyktingkrisen kommer oerhört nära. Just nu finns över 2 000 flyktingar i hamnlägret på andra sidan viken, som väntar på att ta sig vidare mot Aten. Det kommer att vara färjestrejk i nästa vecka, vilket gör att inga färjor kommer att lämna ön mot Aten. Det kommer bli tufft, för det är knökfullt i lägret redan nu.
I morgon bitti ska vi återigen ut på strandräddning. Hyrbilen är packad med första hjälpen-utrustning, vatten, kex, nallar, bubbelplast (används som filtar, värmer bra), ytbärgardräkter och ficklampor.
Dag 7
Dagen började med att en besättning åkte iväg på strandräddning. Vid halv sju såg vi den första båten. De kom i land säkert och alla mådde efter omständigheterna bra. Vi såg sedan att grekiska kustbevakningen åkte mot en av vikarna med två båtar och begav oss dit för att hjälpa till.
Väl på plats får vi veta att fem personer saknas och vi går ner för att söka i viken från landsidan medan kustbevakningens ribb söker från vattnet. Efter att ha sökt igenom stranden noga utan att hitta något annat än ilandflutna väskor, kläder och bråte, får vi veta att olyckan skedde redan vid tretiden på natten och att den var mer omfattande än vad som först framkommit. Elva personer drunknade när deras båt sjönk bara 25 meter ut från stranden där vi letade. Händelsen påverkar hela samhället, det är en svart dag.
Dag 8
Med stundande gryningsljus lämnade vi hotellet vid halv sex för att genomföra strandräddning. Vi delade in oss i två grupper för att kunna spana av ett större område. Och ganska snart såg vi en gummibåt. Vi signalerade med blixtljus och de styrde, trots en del avdrift, perfekt upp på den slip som finns vid bryggan. Ett trettiotal vuxna och barn kom snabbt på land och efter att vi frågat om alla mådde ok, gett dem lite vatten och barnen en banan började de fotvandringen till Vahti. En odramatisk landstigning efter en livsfarlig överresa – skönt!
Det finns få, om någon, som möter dessa människor på stranden. Vi har uteslutande varit på kusten öster om Vahti och vi har aldrig mött några andra frivilliga. De som har sina hus nära stranden hjälper dock till. Vi gör något konkret för dessa människor och det känns skönt att kunna sträcka ut handen och hjälpa dem iland. Samtidigt blir det tydligt för oss hur mycket skräp och rester det ligger i vattnet, naturligtvis strandnära, men även en bit ut.
Dag 9
Efter lunch idag kastade vi loss från Vahti med båda båtarna och förflyttade oss västerut till Karlovasi, som är den andra stora staden på ön. Kuststräckan mellan Vahti och Karlovasi är inte lika dramatisk som den österut. Strandlinjen är lite lägre och det finns flera långa stenstränder och några små hamnar. Även längs denna sträcka är stränderna fulla med flytvästar och vrak från båtar och flottar. Överallt ser man spåren av dessa livsfarliga resor.
Dag 10
Idag lämnade vi Vahti för en rekognosceringstur öster ut. Överallt ser vi flytvästar, vrakdelar och skräp efter dessa livsfarliga resor. I det klara vattnet kunde vi dessutom se flytvästar på botten.
Väl förtöjda igen var vi på UNHCR:s samordningsmöte där alla hjälporganisationer är representerade. Deltagandet är värdefullt för oss så att vi förstår och kan följa den lokala utvecklingen på ön. Ikväll uppges det vara runt tretusen människor på kajen som väntar. Förhållandena där börjar bli ansträngda med begränsat med mat och få fungerande toaletter.
Våra båtar drar mycket uppmärksamhet till sig av lokalbefolkningen och flyktingar, och dagligen kommer folk och frågar om oss och vad vi gör. Och vi är omtyckta.
Dag 11
I natt blev vid utlarmade av kustbevakningen strax före klockan halv tre. Två flottar med nödställda fanns på Samos nordvästra kuststräcka. Väl på plats i mörkret framkom att en båt hade sjunkit men att alla ombordvarande hade lyckats ta sig ur vattnet och upp på en klippa utan möjlighet att komma därifrån. Vi stävade in med fören mot klippan så att de nödställda kunde kliva ombord. De hade legat i vattnet tidigare så de var rejält frusna, men allt gick bra. När vi vände tillbaka för att sätta av flyktingarna, fyra kvinnor och fem män, i land kom nästa larm. Denna gång handlade det om två män som låg i vattnet. Även dessa kunde vi plocka upp och föra in i säkerhet i Vahtos hamn