”Det måste vara någon där uppe som hjälper mig”

Under bara två veckor fick Inés leva ut hela sitt känslospektrum. Först vann hon en storvinst – men sedan följde en riktig kalldusch.

– Tänk att de här beskeden kom under samma månad, jag har inte ens ord för att beskriva det, säger hon.

Flickan går barfota på en grusväg. Hennes kläder är slitna och i den lilla famnen vilar ett gosedjur. Inés såg inslaget rulla på sin tv – och började gråta.

– Den där flickan var ju jag, säger 66‑åringen nu.

Klippet som fått tårarna att rinna var ett inslag i ”Postkodmiljonären”, där Postkodlotteriet visade hur de kan hjälpa utsatta barn och unga tack vare stödet från de som äger lotter. Sedan dess har Inés varit en stolt lottköpare, för den egna barndomen var långt ifrån idyllisk.

– Jag växte upp i Chile med sex syskon, en pappa som var alkoholist och en mamma som var analfabet. Vi gick inte i skolan och vi hade knappt någon mat, det var extremt jobbigt, berättar Inés.

Postkodlotteriet stöttar hela 61 organisationer, och många av dem jobbar för att ge unga en ljusare framtid.

– Därför fastnade jag för Postkodlotteriet. Genom dem kan jag bidra med något till de barn som är i en liknande sits som jag var. Hur andra har det är något jag ständigt tänker på, för jag vet hur det är att vara hungrig.

Fann kärleken i Dalarna

Som vuxen blev hon lockad till Dalarna av sin bror, och fann snart kärleken. Efter ett par år i Sverige fick hon sitt första heltidsjobb, som personlig assistent. Där tog hon hand om samma person i sex år, och gick sedan vidare till ett jobb som lokalvårdare. Snart började hon drömma om att starta eget i hemstaden Borlänge.

– Mitt städföretag grundades 2008, men jag hade inget körkort förrän 2019. Jag har cyklat, åkt buss och taxi till kunderna. Om de har undrat över min bil har jag sagt att den är parkerad långt bort. Jag startade verkligen från noll, ingen har lärt upp mig eller visat mig vad jag skulle göra, berättar Inés stolt.

På fritiden har Inés varje vecka suttit bänkad framför ”Postkodmiljonären”, och sett inslag med alla lyckliga lottägare som kammat hem storvinster, men...

– Jag tänkte då aldrig att jag själv skulle bli en av dem.

Tills det en dag ringde i telefonen, mitt under en arbetsdag. Putte Nelsson presenterade sig och Inés första tanke var att någon ville sälja på henne flera lotter.

– När han sa att jag hade vunnit började jag bara skrika och gråta rakt ut. Det var helt underbart, och den känslan kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta, berättar hon.

Ödet hade ännu inte spelat ut alla kort

600 000 kronor rikare planerade Inés att köpa en lägenhet, och dela med sig av lite pengar till sina barn. Men ödet hade ännu inte spelat ut alla kort.

Bara två veckor efter beskedet om vinsten fick Inés en riktig kalldusch. Vissa omständigheter gjorde att hon var tvungen att lägga en halv miljon in i företaget, istället för att ha pengarna privat.

– Tänk att de här två beskeden kom samma månad. Det måste vara någon där uppe som hjälper mig, jag har faktiskt inga ord för vad som hände. Jag tänker på det varje dag, berättar Inés med gråten i halsen.

Nu jobbar hon vidare som vanligt och hoppas på att gå i pension de närmaste åren. Trots att sönerna inte fick några vinstpengar är de glada och lättade över att mamma kunde fortsätta att driva företaget. Själv är Inés lika positiv som vanligt, en känsla som hon aldrig tar för givet.