Sandra Dahlberg

Sandra är även sångerska och showartist, av samiskt ursprung, uppvuxen i Klimpfjäll. År 2004 slog hon igenom i dokusåpan Fame Factory och hon har medverkat i Melodifestivalen med låtarna "Här stannar jag kvar" och "Jag tar det jag vill ha".

Dessutom förvandlas hon då och då till prinsessan Sandra, som underhåller och har skoj med barn.

Vad är det bästa med jobbet som vinstutdelare?

Det bästa med mitt jobb är att jag får komma och se när folk får uppfylla sina drömmar och man ser hoppet som tänds. Jag är på riktigt jultomte året runt!

Om du skulle vinna en stor summa pengar, vad skulle du göra?

– Jag skulle definitivt byta ut den här trotjänaren (hon klappar på sin snöskoter) mot en nyare variant. Jag skulle också bjuda alla mina släktingar på varsin ny skoter, bygga mig en ståtlig koja i Klimpfjäll och självklart se till att mina nära och kära fick en rejäl slant, och sen skulle vi hitta på nåt riktigt kul ihop.

Om du fick leva om ditt liv och välja ett annat yrke, vad skulle du välja?

– Då tror jag faktiskt att jag hade blivit läkare, för att jag vill gärna hjälpa till.

Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja?

– Då skulle jag välja att ha läkande händer, och hela folk, och göra dem friska.

Har du något livsmål?

– Mitt enda egentliga livsmål är väl att se till att göra mina närmastes liv så bra som möjligt. Hjälpa mamma och pappa när de blir skruttiga och finnas där för mina barn under alla de skeenden livet bjuder på.

Berätta om en speciell upplevelse i ditt liv som vinstutdelare

– Vi hade åkt och åkt och åkt hela dagen för att komma till en vinnare som bodde långt norr om Övertorneå. Vi hittade inga släktingar eller kollegor så vi ringde henne och sa att det var bra om hon höll sig hemma för det skulle komma ett ”blombud” till henne denna dag. Mitt i absolut ingenstans bodde hon helt ensam med bara en katt och för att hon med säkerhet inte skulle missa sitt blombud stod hon ute vid vägkanten och passade.

– När vi kommer fram dit hade hon stått två timmar och väntat, för säkerhets skull, och hon trodde inte sina ögon när jag kom fram! Hon vann bilen och blev så lycklig, äntligen fick hon möjlighet att röra sig friare. Det går nämligen inga bussar dit hon bodde. Hon blev så rörd och glad att hon gav oss alla i teamet varsin bamsekram och höll en liten konsert för oss i skogen med gamla finska folkvisor som hon lärt sig som barn! Det var väldigt rörande. Jag glömmer henne aldrig.